Eskilstuna fortfarande rött

Även kommunalvalet i Eskilstuna är nu färdigräknat. Socialdemokraterna och vänsterpartiet kan fortsätta styra i majoritet, om än med bara ett mandats övervikt. Det blir den svagaste majoritet som har suttit i Eskilstuna hittills, men det räcker. Partipiskan viner hårt.

I sluträkningen förlorade socialdemokraterna ett mandat till sverigedemokraterna som nu får in två personer i fullmäktige. Endast en stod på listan, men de hade förberett sig genom att skriva namnet på den tilltänkte tvåan på en blank valsedel. Med en enda personröst i rätt valkrets kan han nu ta plats i den beslutande församlingen.

Folkpartiet backar från nio till sex mandat. Det sjunde låg inom räckhåll, men hade vi fått det skulle sverigedemokraterna ha blivit vågmästare. Klen tröst är bättre än ingen alls. Moderaterna gör sitt bästa val någonsin och får 17 mandat, mot tidigare som bäst 15.

Segern. Förlusten. Skandalen.

Så är valet över, efter några hektiska veckor då jag varken hunnit eller velat blogga. Eftersom min arbetsplats drabbades tämligen direkt av dataintrångsskandalen vore det märkligt om jag hade bloggat om något annat, som om den inte fanns. Om jag hade bloggat om den hade det nosats upp av kvällstidningsjournalister och jag hade blivit en del i drevet, vare sig jag skrev bu eller bä. Icke att förglömma - det pågår fortfarande en polisutredning som måste få arbeta i fred. Detta om detta, jag har haft roligare veckor på jobbet.

Borgerlig valseger blev det dock till slut. Inte riktigt så klar som jag hade tippat, efter sluträkningen tror jag segermarginalen blev runt 2,5% eller 11 mandat. För första gången sedan maj 1981 får Sverige en regering med majoritet i riksdagen. Moderaterna gör sitt bästa val under efterkrigstiden, utan en ekonomisk kris som ackompanjemang. Socialdemokraterna hammnar för första gången sedan allmän och lika rösträtt infördes under 35 %. Allt under att valdeltagandet gick upp till 82 %.

Själv fick jag 148 kryss i riksdagsvalet, vilket exempelvis är mer än moderaternas gruppledare och ekonomisk-politiske talesman Mikael Odenberg eller hela Europeiska Arbetarpartiet (EAP).

Även folkpartiet kommer nu att få ministerposter och en chans att sätta sin prägel på Sverige. Det spekuleras hej vilt, även om vissa namn dyker upp oftare än andra. Men glädjen grumlas naturligtvis av att folkpartiet samtidigt gjorde ett riktigt dåligt val. De moderater vi lyckades charma i förra valet har nu gått tillbaka. Även centern tycks ha blivit en tillflyktsort för vilsekomna folkpartister.

Det finns de som redan har krävt massiva ingrepp i politiken och att huvuden ska rulla, oftast samma människor som alltid vill (under ivrigt åkallande av Bengt Westerberg) att politiken ska ändras och att huvuden ska rulla. Frågan är hur klokt det är att fatta sådana beslut i affekt. Jag tror inte det är klokt alls. Anledningen till tappet måste analyseras noggrant innan man vidtar lämpliga mått och steg. Att gå tillbaka brukar aldrig vara en bra lösning.