Förälskelsen tycks dock ha fått ett abrupt slut i och med dagens debattartikel i DN. De flesta frihetliga bloggare har nämligen inte den syn på äktenskapet som Fälldin et consortes torgför. En besviken röst som fångar stämningen är Björn på Bloggen Bent:
Jag erkänner att det är med en smak av aska i munnen som jag inser att mitt framhållande av Fälldin som förebild är slut och finito. Jag får lust att säga till Fälldin: “Håll käft och låt oss fortsätta tro att du är den store forne ledaren”. För när han öppnar munnen så är det dinosauriens reptilandedräkt som slår mot oss.
Verklighetens Fälldin är nämligen till skillnad från Reagan och Thatcher varken död eller dement. Annars skulle vi nog få se liknande saker från de senare, ty inte heller de var några frihetliga förebilder när det gäller sociala eller livsstilsfrågor. Libertarianen Frank Zappa beskrev Reagans USA som en fundamentalistisk teokrati (Reagan var bl.a. abortmotståndare) och Thatchers invandringspolitik skulle fått sverigedemokraterna att rodna av förlägenhet.
Mona Sahlin är naturligtvis inte sen att hoppa på denna dumhet från borgerliga skelett som borde varit säkert inspärrade i garderoben. Hennes idé om att rasism och homofobi är samma sak har jag dock svårt att begripa. Naturligtvis kan en rasist vara homosexuell och en homofob gilla invandring. Sedan finns det grupper som avskyr båda.
Den här gången var ingen gammal folkpartist med. Det är jag tacksam för, men jag ser det mer som tur än skicklighet. Det hade säkert avrit möjligt att hitta någon frisinnad gammal stöt som skulle kunna skriva på en sådan artikel.
Andra bloggar om: religion, centern, konservatism, hbt, Thorbjörn Fälldin
7 kommentarer:
Det är skönt att se att de flesta borgerliga bloggare och nätdebattörer tar avstånd från debattartikeln. Men jag tycker man tar lite lätt på vilka som faktiskt skrivit den. Det är trots allt sex av åtta författare som sitter i riksdagen idag och inte ett gäng murkna föredettingar och dinosaurer och allt vad de kallas. Läskigt.
Det är ganska löjeväckande att jämföra Fälldin med storheter som Thatcher eller Reagan. De var stora ideologer som tog fighten med den kommunistiska världen och hade en glasklar agenda för ideologisk förnyelse.
Fälldin må vara en sympatisk person, därför kunde han lätt vinna över Palme, trots att Palme var den intellektuellt briljante.
Centern under Fälldin ledde en misslyckad borgerlig regering, och Centern till dags datum varit ett parti vars ideologi kan karaktäriseras som "Åsa Nisse Marxism". Mot EU, mot Euro, mot allting vettigt!
Jag svensk man komemr aldrig att acceptera att homosexuella skall få laglig rätt att vigas i svenska Kyrkan. Detta då numera Svenska Kyrkan är att jämföra med övriga cverksamma trossamfund i Sverige. tror någon att t.ex muslimska trossamfund i sverige skulle bry sig om i fall Mona stiftade lagar om rätt till vigsel i något trossamfund. Naivt i så fall. Men ehlt Ok att de får rätt att vigas genom en borgerlig akt. Men blanda inte in religionen i detta, då man för övrigt förnekaroch föraktar Svenska Kyrkans verksamhet bland många HBT människor. Plocka russinet ur kakan vill ju alla.Men någon jävla ordning får det vara även i det svenska samhället
Nu handlar det inte om kyrkan i just detta fall utan om det statliga kontraktet 'äktenskap' som regleras i äktenskapsbalken.
Anonym (varför är du det förresten?): Varför ska trossamfunden överhuvudtaget administrera juridiska kontrakt för äktenskap?
Inför en könsneutral äktenskapsbalk. Passa samtidigt på att frånta alla trossamfund vigselrätten. Låt sedan trossamfunden ha vilka välsignelseceremonier de vill. Personligen kommer jag att inom Svenska Kyrkan arbeta för välsignelse av alla par.
Vad jag inte förstår i DITT resonemang är varför du inte kan acceptera homovigsel i Svenska Kyrkan? Du motiverar det med att islamiska samfund inte skulle göra så, men det har ju ingenting med Svenska Kyrkans ställningstagande att göra.
Att jag själv vill att Svenska Kyrkan ska välsigna homovigslar är enkelt, då jag tycker att Svenska Kyrkans syn på homosexuell kärlek ska vara densamma som Svenska Kyrkans syn på heterosexuell kärlek. Men varför du själv inte tycker så är alltså fortfarande oklart. Förklara!
Bland homos råder ofta missuppfattningen bland homos att dagens äktenskapslag är "diskriminerande". Hur är den tolkningen över huvud taget möjlig? Ett äktenskap är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man. Det är den självklara tolkningen sedan tusentals år och över hela världen.
Bara en kvinna och en man kan ge upphov till barn. Och de har en självklar rätt till sina föräldrar, i enlighet med FN: Barnkonvention. Men två män eller två kvinnor i parrelationer kan med hänsyn till barnens rättigheter inte ha "rätt" till barnen.
För ett antal år sedan kämpade RFSL och den övriga homolobbyn starkt för att få partnerskapslagen. Men den kampen var tydligen inte nog. Nu vill homorörelsen ytterligare flytta fram positionerna genom att vända upp och ner på själva begreppet äktenskap.
Var inte partnerskapslagen tillräcklig i sig? Eller krävs det nödvändigtvis ett "äktenskap" för att homoförhållanden ska framstå som ännu mer "normala" och normgivande?
Hur som helst har vår nuvarande äktenskapslag inte ett dyft att göra med "negativ särlagstiftning" för homosexuella. Detta faktum är i alla fall uppenbart för de flesta. Äktenskapslagen är inte mer "diskriminerande" mot homos än det är vägra kalla en apelsin för citron.
För att bredda dina kunskaper och perspektiv vill jag gärna dela med mig av en mycket skarp och tänkvärd krönika av Per Landgren:
"Äktenskap är inte ett nytt ord
Äktenskapet kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Med klara definitioner kan vi lösa många problem och enas om mycket. Grumliga resonemang och dålig argumentering avslöjas lätt.
Om någon kommer på någon ny bokstavskombination, finns en stor frihet att bestämma vad det nya ordet ska betyda. På samma sätt kan en ny företeelse beskrivas med ett nytt ord. Det kallas för en stipulativ definition, vilket betyder att någon helt enkelt bestämmer det nya ordets betydelse. Med en lexikal definition presenteras den betydelse som ett ord redan har och med en preciserande definition skingras oklarhet.
Ordet ”äktenskap” är inte något nytt ord. Det är en social institution som över hela världen sedan årtusenden är sanktionerad i seder och lagstiftning och som har motsvarande beteckningar med ofta samma bestämda innebörd.
En lexikal definition får vi av Nationalencyklopedin: ”En i särskilda former ingången förbindelse mellan en man och en kvinna.” En preciserande definition i vår kulturkrets kan vara att äktenskap är ”en av lagar och seder sanktionerad och prioriterad levnadsform mellan en man och en kvinna med syftet att bilda familj.”
En sådan definition motsägs inte av att en del äkta par av sekundära skäl, till exempel medicinska eller av ålder inte kan få barn. I grunden är äktenskapet mellan man och hustru en reproducerande enhet. Ordets betydelse i svenskan är fixerat sedan närmare tusen år.
En statlig enmansutredare, Hans Regner, har nu föreslagit att ordet äktenskap i svensk lagstiftning ska tvingas på en annan betydelse. Han föreslår att partnerskapslagen upphävs och att äktenskap enligt förslagets portalparagraf ska kunna ingås ”mellan en kvinna och en man, mellan två kvinnor eller mellan två män.”
Problemet är att bara att ordet ’äktenskap’ redan har en lexikalisk definition och preciserad betydelse i såväl vår rättsliga tradition som i vår kultur. FN slår fast rätten för ”fullvuxna män och kvinnor” att ingå äktenskap och bilda familj.”
I detta ligger den reproduktiva förmågan, vilken efter vigsel leder till familj, som i sin tur sägs vara den grundläggande enheten i samhället.
Det finns en bra metod att ”definiera”. Vi har tillämpat den sedan Aristoteles. Det är att skilja på olika slag efter deras karaktäristiska skillnader. En banan och ett äpple är frukter, men ett äpple är inte en banan.
På samma sätt är äktenskap och partnerskap - som var ett nytt begrepp 1994 - olika samlevnadsformer, men partnerskap är inte äktenskap.
Den karaktäristiska skillnaden är könstillhörigheten i paren och därmed också den reproduktiva förmågan. Sådan är verkligheten. Den förhåller man sig till. Det är lika lite diskriminering som att män inte får vara kvinnor eller tvärtom.
Därför är inte äktenskap diskriminerande. Det kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Såvida man nu inte vill göra våld mot språket, mot vår kultur och mot verkligheten.
I lag kan man ju kalla även banan för äpple, men det borde inte vara politiskt korrekt att gå emot verkligheten.
PER LANDGREN, FIL. LIC., TIDIGARE RIKSDAGSLEDAMOT FÖR KD, HAR ARBETAT MED EKONOMI OCH MEDICINSK ETIK I PARTIET."
http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133078
Läs gärna mer här:
http://daveblogg.blogspot.com/search/label/Homosexualitet
http://robsten.blogspot.com/2007/06/flosklernas-okrnte-drottning.html
Det finns juj säkert en hel del sossar också som hyser liknande åsikter så Mona Sahlin borde inte säga för mycket. S har ju inte precis varit det pådrivande partiet när det gäller HBT-frågor.
Jag tror vi kan lugnt utgå att det finns socialdemokratiska riksdagsledamöter som tycker likadant.
Skicka en kommentar